Lisen Johansson

Var det verkligen sant?
Kamaria öppnade ögonen.
-Detta är sista gången jag öppnar ögonen.sa hon svakt
-Jag vill att du ska ta detta.Sa hon igen.
Det var ett resept på en magisk dryk asom man ska använda.
-Tack.Svarade Nonna och kramade om Kamaria för sista gången.
Sedan la Nonna ner Kamarias huvud svakt i kistan och stängde locket till kistan.
Nonna kollade på reseptet.
Ett papper var i hopp tryckt.
Nonna väcklade upp pappret.
Det var en utav Kamarias Kärlek.
En karta var med.
På en liten ö skulle man åka till där fanns någonting som ingen hade hittat förutom Kamaria.
Nonna gick till sin träkoja.
Låste dörren och gick och la sig.
Nonna somnade snabbt.
Men hon vakna utav en stark gul,vit strålle.
Nonna vaknade med ett ryck.
Där stog Kamaria vit.
Nonna förstog att det var Kamarias ande som hade kommit och hälsat på men varför just i natten?
-Varför kommer du och hälsar på mig så här tidigt?Frågade Nonna till Kamarias ande.
-Jag vill säga att om du vill vetta vad det är där på ön måste du åka nu jag följer med dig.Svarade Kamarias ande.
Nonna klev upp.
Hon tog en snabb dusch innan hon gick.
Nonna sprang till hammnen men där satt sjö mannen.
Hon kunde inte bara gå ut.
Men Kamaria sa att hon kunde lura honom.
Hon var fortfarande där men han såg henne inte.
-Hej Nonna vad gör du så här sent?Frågade Sjömannen.
-Jag kunde inte sova så jag går runt hela Bollyland.Svarade Nonna.
-Jag undrar om jag får låna en båt och åka lite med den?
-Ja visst får du det,hur långt ska du åka?Frågade sjömannen.
-Några km i från.Svarade Nonna.
-Okej ta du Roami hon är bäst om du ska åka långt.Sa Sjömannen och gädde Nonna Nycken till Roami.
-Tack.Svarade Nonna.
Nonna klev in i båten och Kamaria var med men han såg henne inte.
Hon åkte i väg till den lilla ön.
Nu var dem framme.
Det klev ur båten.
Kamaria gick först.
Hon gick in i skogen.
-Kurcio var min bästa vänn men han blev ond han blev fångad med svart magi,och alla pandor har en magisk kraft i sig.Sa Kamaria.
-Men åren går och Kurcio blev kraft fullare.
-Nu är vi framme.Sa Kamaria plötslig.
Nonna såg den svarta magin.
-Oj ser den ut så?Frågade Nonna.
-Ja den är inte svart men ändå är det en ond.Svarade Kamaria.
-En gång var den en stor brannd ingen visste hur den kom eller om du var en panda där i röken det var då jag hittade det.
-Min man dog i brannden.Svarade Kamaria.
-Och växterna har inte vuxit upp än,men om det bara får en chans.Kamaria kolla på marken och drog ett drag i luften det kom en vind.
Nonna såg den lilla plantan som kommer bli en fin blomma.
-Nu är det nog bäst att vi går vidare.Sa Kamaria.
Det gick en lång stund.
Sedan var dem framme.
Där så Nonna ett stort klipp berg.
Kamaria sa till Nonna:-Tiden är inne.
Nonna gick upp för den stora klippan.
-Hitt kan du gå när du vill på kvällarna kl.21.00 och resten av kvällen och natten till kl.06.00
-Okej.svarade Nonna 
Sedan gick dem till båten.
Nonna körde hem.
-Det var länge du var borta Nonna.Sa Sjömannen.
-Jag vet det är så roligt att vara ute på natten.svarade Nonna.
-God natt Nonna sov så gått.Sa Sjömannen och gädde Nonna en kram.
-God natt.sa Nonna.
Nonna gick till sin koja.
Nonna la sig ppå sägen och började sova.
På morgonen gick hon ut och flera pandor var ute.
Alla gjorde en vägg som ledde till slottet.
Nonna undrade varför.
Nonna stog det mitt i vägen.
Sedan stog det Michelle27.
-Hej min gammle vänn.sa Michelle27.
-Hej Michelle27.svarade Nonna.
-Jag har sammlat er här för vi har hittat en som kände Kamaria bra.
Nonna såg att Kamaria stog där vid ett träd.
Kamaria såg besviken ut.
Hon hade skickat ett brev som stog om den hemliga drycken och om kartan.
Nonna sprang till sin koja och tappade sin armbands klocka.
det var inte vilken klocka som helst det var en magisk klocka.
Kamaria hade hjätt den till henne.
Kamaria kollade ledsamt bakom trädet.
Nonna var i sin träkoja och grätt.
Ingenting skulle hjälpa.
Förutom att få sitt liv tillbacka.
-Jag är ledsen.Sa Kamaria vid hennes säng.
-Var du tvungen att säga det?Det var ju min tid.Svarade Nonna.
-Jag vet jag är ledsen.Sa Kamaria och gick.
Nonna tittade upp Kamaria hade tappat sin dagbok.
Det stog om Kurcio om hennes man som dog i brannden och hur Kamaria hittade ön och myckte mer men inget var intesant för utom vi är en.
Så här skog det:Panfu är en vi hör i hopp typ som två träd med samma rot,Chansen är lätt att komma i håg men livet är svårt ändå även om vi kommer i håg att tidsperioden kommer här och mitt och ditt liv är här.
-Nonna kollade i dagboken hon hittade en....


                         .....................................fortsättningföljer..................................